Ingen kommer undan plasten

Redaktör: Per Westergård
Redaktionskommitté: Rajni Hatti-Kaul, Mistra STEPS, Mattias Lindahl, Mistra REES, Thomas Nilsson, Mistra.
Projektstöd: Andreas Nilsson, Malin Lindgren
Skribenter: Henrik Lundström, Thomas Heldmark, Per Westergård Foto (där inget annat anges): Getty Images
Illustrationer: Typoform
Grafisk form & produktion: Typoform
Tryck: TMG Tabergs
Producerad på uppdrag av: Mistra, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, Sveavägen 25, 111 34 Stockholm, mail@mistra.org, www.mistra.org
twitter: @mistraforskning

Innehåll

4. Återvinning

Värdefulla plaströr hamnar i soporna

Det saknas varken tillgång eller efterfrågan på återvunnen plast inom landets rörindustri. Bristande lönsamhet gör att nästan allt spill från landets byggarbetsplatser, omkring fem tusen ton varje år, förbränns. Forskningsprojektet Repipe har undersökt hur en kostnadseffektiv materialåtervinning av plaströr skulle kunna gå till.

Varje år tillverkas omkring 100 000 ton plaströr i Sverige. Rören används för vatten- och avloppsledningar i hus, bergvärmeanläggningar och annan infrastruktur. I samband med installationer uppstår ungefär 5 000 ton spill årligen. Plastspillet håller hög kvalitet och är tekniskt möjlig att använda för att tillverka nya plaströr – det har forskningsprojektet Repipe kunnat visa. Ändå läggs idag så gott som allt rörspill i containrar för brännbart.

– Det är pengarna som styr. Ny plast idag är oförskämt billigt, och ingen är intresserad att betala mer än nödvändigt, säger Henrik Oxfall, forskare vid RISE, och projektledare för Repipe, som finansierats av det strategiska innovationsprogrammet RE:Source.

Stort intresse för återvinning, men svårt få lönsamhet

Intresset för att återvinna spillet är stort på alla håll i rörbranschen, hävdar Henrik Oxfall. Ändå går en stor del av rörspillet till förbränning och energiutvinning. Bristande lönsamhet är en viktig förklaring, säger han.

– Erfarenheten från första delen av Repipe-projektet är att logistiken är avgörande för att nå lönsamhet. Att sortera plastspill är inte svårt, däremot är det en lång kedja, från insamling via återvinningsföretag till rörtillverkare, innan det kan bli nya plaströr.

Långa värdekedjor och logistik är stora utmaningar för att nå en ökad plaståtervinning – rörinstallationer inom byggsektorn är inget undantag. Återvinningsprocessen, där material sorteras, samlas in, transporteras, tvättas, mals och smälts ner, involverar många aktörer i flera led som är beroende av varandra.

Resurseffektivt system viktigt

En viss insamling, sortering och materialåtervinning av spill från rörinstallationer sker idag genom branschorganisationen NPG, Nordiska Plaströrsgruppen – den årliga volymen understiger dock hundra ton, mindre än två procent av allt spill. Projektet Repipe har därför, tillsammans med branschens aktörer, testat olika insamlings- och återvinningsmetoder. Att hålla nere transportavstånden har varit en del i att skapa ett kostnads- och resurseffektivt system – projektet har konstaterat att 80 procent av rörspillet i Sverige uppstår söder om Uppsala.

– Vi har tittat på hur långt man kan transportera plastspillet och ändå behålla lönsamhet. Lönsamheten påverkas också av hur noggrant man sorterar plasten på plats på bygget, och hur mycket plast man får ner i varje container. Det är också sådana konkreta frågor vi kommer att studera vidare i demonstrationsprojektet.

Ökad materialåtervinning sparar pengar, gynnar klimat och skapar jobb

Enligt Repipe finns möjlighet att göra besparingar på omkring 50 miljoner kronor genom att återvinna rörspillet och tillverka nya plaströr. Det skulle också skapa 50 nya jobb och minska klimatpåverkande utsläpp med motsvarade 10 000 ton koldioxid – jämfört med energiåtervinning. På samhällsnivå är det en positiv kalkyl. Utmaningen handlar om hur alla de olika aktörerna i värdekedjan ska kunna få ekonomi i återvinningen, exempelvis underentreprenören som ansvarar för rörinstallationen och som måste sköta den första viktiga sorteringen.

Materialvärdet på den återvunna plasten sjunker drastiskt när plastfraktioner blandas hop, enligt Henrik Oxfall. Å andra sidan är det ofta platsbrist på byggarbetsplatser och att placera ut flera olika containrar blir dyrare.

– Om du lägger all plast i en container fylls containern snabbare och du betalar mindre containerhyra, men du får samtidigt mindre betalt för plasten hos återvinningsföretaget. Om du å andra sidan levererar välsorterad plast, får du mer betalt men har också en högre containerhyra.

Första delen av Repipe är avslutad, men arbetet fortsätter i ett demonstrationsprojekt som finansieras av Energimyndigheten, Formas och Vinnova. Ett trettiotal företag – grossister, installatörer, återvinningsföretag och rörtillverkare – ska demonstrera hur insamling, sortering och återvinning kan ske i större skala.

– Vi måste hitta flöden och insamlingssystem som fungerar och samtidigt är ekonomiskt bärkraftiga. Vi kommer bland annat att försöka utnyttja överkapacitet i transportsystemet. Det går förvånansvärt många tomma lastbilstransporter på våra vägar.

Till dess hoppas Henrik Oxfall att branschsamarbeten ska fördjupas och att en mer permanent material­återvinning av rörspill kan komma till stånd.

– 2021 avslutas demonstrationsprojektet, och först därefter får vi ett kvitto på hur vi har lyckats. Men vi kommer inte prova något som inte är ekonomiskt bärkraftigt, säger Henrik Oxfall.

Bild: Plastprodukters livslängd inom olika användningsområden

Stäng

läs mer om Återvinning

visa
göm