De flesta produktutvecklare tänker på funktion i först hand. Det gäller oavsett om de skapar en komplex produkt eller en enkel matförpackning som är tänkt att kastas bort så snart den är tömd. Hur materialet i sig ska återvinnas är oftast en mer sekundär fråga, möjligen något de ägnar en tanke i slutet av designprocessen.

Svante Axelsson, som är nationell samordnare på Fossilfritt Sverige, hävdar att upphandlingar är det bästa verktyget vi har för att styra de offentliga inköpen. – Den offentliga sektorn upphandlar varor och tjänster till ett värde av omkring 900 miljarder kronor per år. Det ger dem alla möjligheter att ställa krav, och ett sådant skulle kunna vara att säga att de inte köper in något som är fossilbaserat. Det är också något de borde göra. Att den skattefinansierade konsumtionen driver på utvecklingen är rimligt, det är ett sätt att ta samhällsansvar.

Är plastanvändning en levande fråga inom Clas Ohlson? – Absolut, du skulle bara höra de diskussioner vi har inom företaget? De handlar ofta om hur vi ska kunna använda mindre resurser, inte minst inom plastområdet. Men det är stora och komplicerade frågor och därför kommer det att ta tid innan våra samtal slår igenom fullt ut i butikerna.

Våren 2018 släppte EU-kommissionen en handlingsplan för att minska plastens miljöpåverkan. I den kan man bland annat läsa att alla förpackningar antingen ska vara återanvändbara eller återvinningsbara år 2030, att engångsanvändning av plastföremål ska begränsas och mängden tillsatser av mikroplaster i kosmetika, färg och tvättmedel ska vara lägre. För att lyckas krävs det fler standarder inom plastområdet, inte minst för plaster som är tänkta att användas om och om igen.

Vad är materialåtervinningscertifikat? Och hur kan de bidra till ökad materialåtervinning av plast? – Upplägget liknar certifikatsystemet för grön el, och går ut på att staten sätter en kvotplikt (ett mål) för hur mycket plast som ska återvinnas varje år. Återvunnen plastråvara säljs ihop med certifikat, och de som köper certifikaten redovisar varje år hur mycket certifierad återvunnen plast de har använt.

I över 25 år skickade rika västländer mycket av sitt plastavfall till Kina, men i början av 2018 satte landet plötsligt stopp för importen. Beslutet kom med kort varsel och hos de företag och länder som hade vant sig vid att kunna dumpa sitt avfall långt borta i fjärran öster uppstod en tydlig panik. Hur skulle de nu ta hand om ett det problematiska materialet? Att fler asiatiska länder senare meddelade att de inte heller ville ta ansvar för västvärldens plastproblem ökade oron i de länder som hade satt i system att exportera sitt plastavfall.

Regeringen har satt som mål att ­Sverige ska vara fossilfritt 2045, hur går det då med plasten? – Målet är givet, plasten måste bli fossilfri. Där är vi inte idag och därför måste vi börja fånga in och lagra den koldioxid som frigörs vid förbränning av fossil plast.