Ingen kommer undan plasten

Redaktör: Per Westergård
Redaktionskommitté: Rajni Hatti-Kaul, Mistra STEPS, Mattias Lindahl, Mistra REES, Thomas Nilsson, Mistra.
Projektstöd: Andreas Nilsson, Malin Lindgren
Skribenter: Henrik Lundström, Thomas Heldmark, Per Westergård Foto (där inget annat anges): Getty Images
Illustrationer: Typoform
Grafisk form & produktion: Typoform
Tryck: TMG Tabergs
Producerad på uppdrag av: Mistra, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, Sveavägen 25, 111 34 Stockholm, mail@mistra.org, www.mistra.org
twitter: @mistraforskning

Innehåll

4. Återvinning

Plasten måste få nio liv, minst

Mer än åttio procent av allt plastavfall i Sverige eldas upp. Trots att samhället har eftersträvat material­återvinning i flera decennier visar statistik att endast ungefär tio procent av all plast blir nya produkter.

En lång rad orsaker ligger bakom, bland annat ett dåligt fungerande återvinningssystem där många plaster ­blandas. Ökad materialåtervinning försvåras också av att Sverige har byggt upp ett energisystem där kommunala avfallsförbränningsanläggningar alltjämt är ­beroende av att använda plasten som bränsle.

Byggsektorn använder cirka tjugo procent av all plast i samhället, och är en av de samhällssektorer som har störst potential att öka materialåtervinningen av plast. Goda exempel finns, utmaningen är bristande lönsamhet och dåligt utformade återvinningsmål.

Kemisk återvinning av plast har potential att på sikt bidra till ökad materialåtervinning. Men då krävs en stor investering och ett tydligt politiskt stöd.

Att bara samla in plasten räcker inte

Idag materialåtervinns bara knappt var tionde plastprodukt som används i Sverige. En viktig orsak till den låga återvinningsgraden är att tillverkare av plastprodukter sällan tar ansvar för vad som sker med produkten efter användning. En av landets ledande experter talar om att plaståtervinning lider av någon­annan-ism. För att nå en ökad materialåtervinning av plast behövs nya styrmedel och politiska avväganden.

Många av oss går till affären och pantar returflaskor av PET-plast, vi sorterar ut plastförpackningar och tar med till någon av de närmare sex tusen återvinningsstationerna i Sverige. Trots att insamling av returflaskor och förpackningar ligger i världstopp, och trots att plaståtervinning står högt på agendan inom EU och hos svenska myndigheter, är det fortfarande väldigt lite plast som blir nya produkter.

”Plast används på fel sätt idag”

Om plasten ska ha en roll i en cirkulär ekonomi räcker det inte med ökad materialåtervinning, säger Mattias Lindahl programchef för forskningsprogrammet Mistra REES.

– Antalet plastsorter måste bli färre, produkter måste utformas för återanvändning och återvinning, och plast ska användas där det verkligen behövs, inte på ställen där andra material är bättre lämpade.

Är plast ett bra eller dåligt material? – Plast är både ett jättebra och problematiskt material. Många människor tror att bara för att EU och många andra börjat prata om cirkulär ekonomi har vi löst allting. Men i stort sett ingenting har hänt i praktiken, tidigare kallade vi det avfallshantering. Vi har fortfarande inte ändrat och förbättrat produkterna eller systemen, inte minst gäller detta för materialåtervinningssystemen. De är fortfarande ineffektiva, och leder till att material förstörs eller kraftigt försämras när de blandas med andra material.

Industrin satsar på kemisk ­återvinning

För svensk kemiindustri skulle ett plastreturraffinaderi innebära en möjlighet att lämna oljeberoendet. För samhället kan det bli ett sätt att öka materialåtervinningen av plast. Men för att planerna i Stenungsund ska bli verklighet krävs en mångmiljardinvestering och tydliga politiska spelregler.

Fem bolag i Stenungssund – Borealis, Inovyn, Nouryon, Perstorp och Adesso Bioproducts – har samlats inom projektet v. De vill de bygga ett returraffinaderi som använder plastavfall som råvara. Med raffinaderiet skulle det bli möjligt att ersätta åtminstone en del av den olja som idag används som råvara inom plastindustrin.

Byggbranschen: Stora möjligheter till återvinning

På många håll i samhället pågår arbete för att öka materialåtervinningen av plast. I den här boken har vi valt att beskriva några initiativ från byggbranschen – en bransch med stor potential för att öka återvinningsgraden. I flera av projekten samarbetar akademi och näringsliv för att hitta nya lösningar. I två av dem står bättre omhändertagande av spill och emballageplast i fokus. Men också ett exempel på den verkligt stora utmaningen för ett samhälle som strävar mot en cirkulär ekonomi: att materialåtervinna även uttjänta produkter.

Gamla golv får nytt liv med unik metod

Golvtillverkaren Tarkett har utvecklat en ny metod som gör det möjligt att återvinna använda plastgolv. Visionen på sikt är att göra produktionen av PVC-golv helt cirkulär.

Efterfrågan är det enda som kan lösa plaståtervinningen på sikt. Ökad insamling, att skapa bättre kvalitet och att åstadkomma en effektivare sortering räcker inte. Om det inte finns kunder som efterfrågar produkterna står vi med högar av välsorterad plast som ingen vill ha!

Emballageplast
perfekt för
återvinning

Emballageplast är förhållandevis ren plast och borde lämpa sig väl för materialåtervinning. Ändå är återvinningsgraden låg. Forskare inom Mistra Closing the loop har, i samarbete med bland annat byggföretag, återvinnare och plastproducenter, visat att det finns goda möjligheter att öka den andelen.

Vi måste materialåtervinna mer, och vi måste bli mer resurssnåla, säger Max Björkman vid Chalmers Industriteknik och projektledare för Constructivate som är ett projekt inom Mistras forskningsprogram Closing the loop.

Värdefulla plaströr hamnar i soporna

Det saknas varken tillgång eller efterfrågan på återvunnen plast inom landets rörindustri. Bristande lönsamhet gör att nästan allt spill från landets byggarbetsplatser, omkring fem tusen ton varje år, förbränns. Forskningsprojektet Repipe har undersökt hur en kostnadseffektiv materialåtervinning av plaströr skulle kunna gå till.

Varje år tillverkas omkring 100 000 ton plaströr i Sverige. Rören används för vatten- och avloppsledningar i hus, bergvärmeanläggningar och annan infrastruktur. I samband med installationer uppstår ungefär 5 000 ton spill årligen. Plastspillet håller hög kvalitet och är tekniskt möjlig att använda för att tillverka nya plaströr – det har forskningsprojektet Repipe kunnat visa. Ändå läggs idag så gott som allt rörspill i containrar för brännbart.