Vi måste materialåtervinna mer, och vi måste bli mer resurssnåla, säger Max Björkman vid Chalmers Industriteknik och projektledare för Constructivate som är ett projekt inom Mistras forskningsprogram Closing the loop.

Många av de varor som levereras till landets byggarbetsplatser, fönster, isolering, golv och mycket annat, kommer insvepta i plast. Emballageplasten, krymp- och sträckfilmer, ser till att produkterna blir kvar på lastpallarna, hindrar dem att bli för skrymmande och skyddar från väder och vind. Väl framme på byggarbetsplatserna skärs plasten bort, och läggs nästan alltid i en container märkt ”brännbart”.

– Vi är otroligt slösaktiga i samhället. Jag tycker inte att vi känner för plast som vi borde. Mycket förbränns, men när plasten skickas till värmeverken eldar vi i princip olja. Vi måste ge oss på att material­återvinna mer, vi måste bli mer resurssnåla, säger Max Björkman.

Inom Constructivate har man på olika sätt försökt öka materialåtervinningen av bygg- och rivningsavfall. Max Björkman framhåller att emballageplasten istället för att eldas upp kan bli prima plastråvara igen.

– På de flesta byggarbetsplatser idag sorteras den här plasten i fraktionen för brännbart. Det råder ofta platsbrist på byggarbetsplatser, och det problemet ska man inte förringa, men rent tekniskt finns goda förutsättningar för materialåtervinning av emballageplast, säger han.

I samarbete med byggföretaget NCC, återvinningsentreprenören Ragnsells och plasttillverkaren Polyplank har man demonstrerat en helhetslösning.

– Vi har visat hur materialåtervinning för den här typen av plast skulle kunna gå till, från insamling till återvinning och avsättning för återvunnet plastmaterial i nya produkter.

Som en del av projektet placerades särskilda containrar ut vid två stora byggarbetsplatser i Göteborg – ett nytt barnsjukhus intill Östra sjukhuset samt Mölndals Galleria. Under de två månader som försöket pågick samlades all emballageplast in från de två byggena, totalt fyra ton. Containrarna hämtades, plastmaterialet granskades och tvättades, varpå det transporterades till ett återvinningsföretag i Holland – eftersom det då (tidigt 2019) ännu saknades kapacitet i Sverige – för att malas ner och bli återvunna plastpellets.

Plastpelletsen levererades sedan till företaget Polyplank på Öland, där det återvunna materialet blev råvara i deras löpande produktion av plastprofiler, såsom balkongräcken och bullerplank.

– De kunde sälja en produkt till ett pris som var högre än priset för emballageplast, så de har verkligen förädlat plastråvaran, säger Max Björkman.

Totalt tillverkade Polyplank cirka tre tusen löpmeter plastprofiler med råvara från projektet. För Annika Fernlund, styrelseordförande i Polyplank, var det ett väldigt bra och intressant upplägg.

– Vi letar hela tiden efter mer svensk återvunnen plastråvara, och emballageplasten höll hög kvalitet. Samtidigt har byggindustrin en utmaning att minimera sitt ekologiska fotavtryck. Vi erbjuder ett sätt att hålla kvar plasten i det tekniska kretsloppet istället för att skicka det till förbränning, säger Annika Fernlund.

Många av oss förknippar byggsektorn med betong, stål och gips. Men det går också åt stora mängder plast för att uppföra byggnader och annan infrastruktur. Byggsektorn står för ungefär tjugo procent av plastanvändningen i Sverige, visar Naturvårdsverkets rapport från 2019 – Kartläggning av plastflöden i Sverige. Den största delen är plastgolv av PVC, som är vanliga i offentliga lokaler, men plast ingår också i en lång rad andra byggvaror; rör, fönster, dörrar och isolering för att nämna några exempel. Trots att byggbranschen är en av de samhällssektorer som använder mest plast, materialåtervinns fortfarande en väldigt liten andel. Enligt Naturvårdsverkets kartläggning uppgår den totala mängden plast i bygg- och rivningsavfall till 152 000 ton per år. Lite drygt tusen ton uppskattas gå till materialåtervinning. Det motsvarar en materialåtervinningsgrad på mindre än en procent.

Plastanvändningen i byggnader och andra infrastrukturer skiljer sig åt på ett avgörande sätt jämfört med mycket annan plast i samhället, eftersom den under lång tid blir kvar i byggnader. Det ställer också krav på ett delvis annat omhändertagande än dagens återvinningssystem som framför allt är uppbyggt för att hantera kortlivade konsumentprodukter. Bara en del av sektorns plastanvändning faller ur användning varje år, så att nå hundra procents materialåtervinning är inte ens möjligt. Men det finns ändå mycket som återstår att göra, konstaterar Max Björkman.

– Plast som material och resurs har generellt sett fått för lite kärlek utifrån ett återvinningsperspektiv. Det var en av anledningarna till att vi valde att fokusera inte bara på betong utan också på plast i projektet Constructivate, säger han.

De politiska incitamenten för att materialåtervinna plast har varit låga, konstaterar Max Björkman. Enligt EU:s avfallsdirektiv (och svensk avfallsförordning), ska minst 70 procent av bygg- och rivningsavfallet sorteras och materialåtervinnas senast 2020. Men återvinningsmålet är viktbaserat, och därför har branschen prioriterat återvinning av betong, snarare än den viktmässigt lättare plasten, hävdar Max Björkman.

– Andelen plast vid nybyggnation utgör bara några enstaka procent av den totala vikten byggmaterial. Eftersom återvinningsmålen hittills har varit vikt­baserade diskrimineras plasten, säger han.

Man pratar ofta om två typer av byggavfall: installationsspill, som uppstår vid nybyggnation, och rivningsavfall, som uppstår vid framförallt renovering och rivning. Fördelen med installationsspill är att det i princip är oanvänt material, och lättare att återvinna. Rivningsavfallet innehåller betydligt större volymer, både plast och annat material, som skulle kunna återvinnas. Å andra sidan krävs en mer noggrann, selektiv, rivning för att komma åt detta.

Emballageplast är en typ av installationsspill, och därför en lågt hängande frukt, konstaterar Max Björkman. Bortsett från exempelvis etiketter, som försvårar återvinning, är den lätt att identifiera, relativt ren och tillverkas ofta av återvinningsvänlig polyeten (LDPE).

Hur mycket emballageplast som används idag inom byggindustrin är det ingen som vet. Erfarenheterna från Constructivate-projektet talar för att svensk byggsektor årligen använder hundratals ton, kanske tusentals ton. Emballageplast är ingen av de större plastströmmarna i byggsektorn, men mängden är långt ifrån försumbar. För Max Björkman har det varit ett bra referensprojekt.

– Om vi inte ens klarar av att materialåtervinna emballageplast hur ska vi då klara av svårare utmaningar i byggsektorn?

Byggentreprenören NCC var ett av de företag som deltog i Constructivate. Företaget försöker följa principerna bakom avfallstrappan och successivt minska innehållet av plast i fraktionerna ’brännbart’, ’blandat’ och ’deponi’, förklarar företagets hållbarhetsstrateg Pernilla Löfås.

– Vi vill bidra till ökad plaståtervinning. Ett sätt att göra det är att delta i olika forskningsprojekt.

NCC har som generellt mål att öka återbruk och materialåtervinning, men har inte satt upp några tydliga målnivåer för hur byggavfallet ska behandlas. De senaste åren har sorteringen av olika byggmaterial ökat med fem procent per år. Huruvida den utsorterade plasten materialåtervinns eller går till energiåtervinning kan hon därför inte säga.

– Vi följer inte upp efterbehandlingen på samma sätt som vi gör med sorteringsgraden. Våra lokala byggprojekt saknar möjlighet att påverka efterbehandlingen. Därför har vi istället valt att driva dessa frågor centralt med vår avfallsentreprenör.

Enligt Pernilla Löfås ökar inte materialåtervinningen i den takt hon skulle önska. Brist på kunskap och standarder är en anledning till att så lite plast återvinns i byggsektorn idag. NCC jobbar därför tillsammans med konkurrenter och kollegor i branschen med kunskapshöjande insatser. Det handlar, enligt Pernilla Löfås, bland annat om att grundläggande information som rätt enheter – kilo, densitet och volym – ska ingå i alla byggvarudeklarationer och följa med genom hela byggprocessen. NCC deltar också i branschgemensamma insatser för standardisering inom innovationsprogrammet Smart Built Environment. Men det finns också praktiska utmaningar med att sortera plast, bland annat behövs kunskapen om plastsorter höjas på enskilda byggen, konstaterar Pernilla Löfås.

– Vilken plast ska läggas i vilken container? På sikt behövs tydlig märkning av plast.

Hon pekar också på den fysiska platsbristen som är påtaglig på byggarbetsplatser i stadsmiljö.

– Vi måste också arbeta för att utveckla mer intelligenta och kompakta containerlösningar. Många av de materialströmmarna vi måste bli bättre på att sortera ut blir inte så stora volymer.

NCC arbetar för att sortera avfall som uppstår vid byggen ”så långt vi har rådighet”, det vill säga fram till de avfallscontainrar som står uppställda på byggarbetsplatser. För att öka graden av materialåtervinning, exempelvis av plast, är man beroende av andra aktörer. NCC:s avfallsentreprenör har svårt att få avsättning för återvunnet plastmaterial och ville länge inte ens ta emot utsorterad plast.

– Vår avfallsentreprenör har tagit emot emballageplast. Hittills har det varit svårt att hitta lösningar för annan plast, men vi har startat upp fler pilotprojekt där vi testar att samla in och materialåtervinna även annan plast, säger Pernilla Löfås.

NCC deltar i de befintliga system som finns inom byggsektorn för återbruk och materialåtervinning. Nordiska plaströrsgruppen, NPR, tar exempelvis hand om installationsspill från plaströr (omkring 80 ton återvinns årligen i Sverige). Även golvbranschen har ett system för att samla in och återvinna installationsspill från plastgolv (2018 återvanns 340 ton i Sverige). Återvinningsgraden i båda systemen är dock låg. Pernilla Löfås skulle gärna se en förändring till en mer generell, materialspecifik återvinning.

– Vi kommer aldrig att få fart på materialåtervinningen om det baseras på att varje leverantör tar emot sitt eget avfall. För att få större volymer är det viktigt att man fokuserar på enskilda materialslag och samlar hela branschen på nationell nivå.

Vilka lärdomar går att dra från projektet Constructivate? En är att sortering av plast på byggen måste ske betydligt mer standardiserat än idag, konstaterar Max Björkman.

– Det är många aktörer som är inblandade när du bygger nytt, det räcker inte att en eller två aktörer sorterar emballageplast. Byggarbetsplatser är som tillfälliga fabriker, det råder olika förutsättningar på varje bygge. Sveriges Byggindustrier har riktlinjer för avfallshantering. Om alla aktörer följde dem, skulle det bli mycket lättare att göra rätt, säger Max Björkman.

Men en avgörande fråga för att på sikt kunna öka materialåtervinningen, handlar om bristande efterfrågan på återvunnen plast, och det rör inte bara byggsektorn.

– Olja och tillverkning av ny plast är så billig att det blir väldigt svårt att ta fram återvunnen plast till ett konkurrenskraftigt pris. Det är en jättestor utmaning. Återvunnen plast kan vara prima råvara men om efterfrågan inte finns, om ingen köper …

Ett sätt att stimulera efterfrågan i byggsektorn vore att ställa krav på en viss andel återvunnet material i nybyggnation. En försiktig ambition skulle räcka långt, säger Max Björkman.

– Säg att en procent av all plast som används i hus och konstruktioner skulle vara återvunnet material. Det är ingenting egentligen, men det skulle ändå vara ett viktigt steg i rätt riktning!