Ingen kommer undan plasten

Redaktör: Per Westergård
Redaktionskommitté: Rajni Hatti-Kaul, Mistra STEPS, Mattias Lindahl, Mistra REES, Thomas Nilsson, Mistra.
Projektstöd: Andreas Nilsson, Malin Lindgren
Skribenter: Henrik Lundström, Thomas Heldmark, Per Westergård Foto (där inget annat anges): Getty Images
Illustrationer: Typoform
Grafisk form & produktion: Typoform
Tryck: TMG Tabergs
Producerad på uppdrag av: Mistra, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, Sveavägen 25, 111 34 Stockholm, mail@mistra.org, www.mistra.org
twitter: @mistraforskning

Innehåll

1. Plastens dubbelhet

Nedskräpning är plastens fula tryne

Den som har sett en fågel som sakta tynat bort insnärjd i ett fiskenät inser att allt det plastskräp som finns i våra hav är ett både verkligt och påtagligt problem. Djur och organismer hotas inte bara av det skräp vi ser, minst lika farligt kan den plast vi inte kan se med våra egna ögon vara.

Bild – De tio länder som producerar mest plastavfall

Stäng

Ett exempel på hur djur drabbas är den näbbval som hittades död på en strand i Filippinerna i början av 2019. När valen obducerades fann man totalt 40 kilo plast i buken.

Darell Blatchley, grundare av D’Bone Collector Museum i Filippinerna och en av dem som tog hand om kadavret kunde omedelbart konstatera att valen hade dött av att äta plast. Däremot var den stora mängden en chock för honom.

Så mycket plast i buken är direkt livshotande för en val, trots det var det inte intaget i sig som var den direkta dödsorsaken. Det var istället undernäring och vätskebrist som tog valen av daga. Att ett djur som lever omsluten av vatten kan dö uttorkad beror på att valar får i sig all den vätska de behöver genom den mat de äter. Med magen full av plast kunde den inte äta, följdriktigt fick den inte heller i sig tillräckligt med vatten.

Av all den plast som har tillverkats i världen sedan 1950-talet har en mycket stor del blivit till avfall. I bästa fall har det eldats upp för energiåtervinning men runt om i världen läggs en stor del av den förbrukande plasten på deponi eller slängs i naturen. Och det som kastas på land får senare ofta ”fötter” och letar sig via mindre vattendrag ut till haven. Det har resulterat i ett antagande om att det inom ett par decennier kommer att finnas mer plast än fisk i världshaven. Den typen av förutsägelser har dock fått FN att sätta som ett av sina globala mål för hållbar utveckling att mängden skräp i haven måste ha minskat avsevärt till år 2025.

Skräpet kommer från land

Merparten av det plastskräp som hamnar i haven har tagit sig dit via ett mindre antal floder i Asien och Afrika. Men i princip alla vattenflöden i världen plockar upp plast på sin väg mot haven. Väl där är det havsströmmarna som avgör var plasten kommer att hamna.

Värst tycks läget just nu vara i ett område mellan Kalifornien och Hawaii som har fått namnet ”The Great Pacific Garbage Patch”. Liknande ansamlingar av plast finns i ålarnas barnkammare Sargassohavet, och på ett flertal andra platser runt om i världen.

I Sverige är det framförallt Bohuskusten som drabbas. Dit kommer, med hjälp av strömmar, plastskräp i stora mängder. Ibland är det riktigt illa, till exempel på Gåsö i Lysekils kommun där Therese Karlsson, som doktorerar på marint skräp vid Göteborgs universitet, hittade så mycket mikroplast att en sandstrand nästan hade förvandlats till en plaststrand.

Försök görs att rensa kusten från skräp. Bland annat har frivilliga inom projektet Ren Kust på några år samlat in 30 000 säckar med plastavfall. En imponerande insats även om det nog måste betraktas som ett sisyfosarbete så länge tillflödet inte stoppas.

Det är inte bara i haven som plastskräp ställer till med problem. Idag finns få, eller ingen, plats på jorden som inte är påverkad av plast. Oavsett om det är på land, till havs eller i olika vattendrag. Det gäller stor­städer likaväl som det inre av Arktis. Och inte bara dit människor normalt tar sig. När äventyraren Victor ­Vescovo i april 2019, som första människa någonsin tog sig ner till den drygt en kilometer djupa Marianergraven i Stilla havet, hittade han; ja just det en plastpåse.

Oron för utvecklingen finns på flera håll men manifesteras tydligast i en rapport som IPBES, FN:s vetenskapliga expertpanel för biologisk mångfald, presen­terade 2019. Huvudbudskapet var att en miljon arter hotas av utrotning. Plastföroreningar anges som en orsak. Inte som den enda, och sannolikt inte den största, men ändå en bidragande anledning till att ekosystem nu förstörs i för mänskligheten aldrig tidigare skådad hastighet.

Bild – De tio floder som tillför mest plast till världhaven

Stäng

Fakta: Nya EU-regler ska minska skräp i havet

Stäng

Fakta: Nya EU-regler ska minska skräp i havet

Mängden skadligt plastavfall i haven blir allt större, och därför har EU förbjudit tio olika plastprodukter för engångsbruk. De tuffare reglerna gäller även för fiskeredskap av plast.

EU inför ett förbud mot plast i vissa produkter, förutsatt att alternativ finns.

Följande plastprodukter kommer att förbjudas inom EU senast 2021:

Engångsbestick (gafflar, knivar, skedar och ätpinnar)

Engångstallrikar

Sugrör

Bomullspinnar i plast

Ballongpinnar i plast

Plaster som kan nedbrytas genom oxidation (­oxo-plaster), snabbmatsförpackningar och ­expanderad polystyren

Nytt återvinningsmål och ökat ansvar för producenter

EU-direktivet slår också fast ett insamlingsmål på 90 procent för plastflaskor senast 2029, och att 25 procent av innehållet i plastflaskor 2025 måste vara återvunnen plast – ett mål som sedan ska höjas till 30 procent 2030.

De nya reglerna stärker dessutom principen om att förorenaren betalar, särskilt när det gäller tobak, genom att ett utökat producentansvar införs. Detta sker i kombination med ett utökat producentansvar när det gäller fiskeredskap, för att se till att tillverkarna, och inte yrkesfiskarna, får bära kostnaderna för de nät som tappas bort i havet.

I lagen föreskrivs vidare att det bör bli obligatoriskt att varna för de negativa konsekvenserna av att kasta cigaretter med plastfilter på gatorna – vilket också bör gälla för plastmuggar, våtservetter och hygienprodukter.

Förslagen är den del av EU:s plaststrategi syftar till att begränsa plastavfallet i Europa, stoppa nedskräpningen till havs och, med hjälp av nya samarbeten, driva på för förändringar i hela världen.

Det som inte syns finns inte

En förklaring till att plast dumpas i haven är att det i många delar av världen finns en föreställning om att det som göms under ytan inte längre finns. Liknande tankar var självklara även i Sverige fram till helt ­nyligen, tydligast manifesterad i en instruktionsfilm från 1964. Filmens syfte vara gott; att minska skräpet på stränderna. Det handfasta rådet till tittarna vara därför lägga det skräp man vill bli av med i kartonger ­tillsammans med stenar innan dessa kastades över bord på djupt vatten. Så enkelt var det att lösa problem då.

I Sverige är det inte, som i många andra länder, påsar och engångsartiklar i plast som är det vanligaste skräpet. Här är det istället cigarettfimpar. Enligt organisationen Håll Sverige Rents beräkningar slängs varje år runt 1 miljard fimpar på gator och torg, och i naturen enbart i Sverige. Cigarrettfilter är akut giftiga för det marina livet eftersom de innehåller en rad hälsoskadliga ämnen från tobaken. Dessutom kommer filtret, som består av plastmaterialet cellulosaacetat, med tiden att brytas ner till mikroplast. Och det är inga små mängder det handlar om, totalt kastar svenska rökare filter innehållande omkring 100 ton plast per år på platser där de inte hör hemma. Trots det är fimpar undantagna från den nedskräpningsbot som finns i Sverige.

Ett annat problem är spökgarn, borttappade eller förlorade fiskenät tillverkade av plast. Bara i Sverige beräknas fiskare förlora 16 mil fiskenät, varje år. Och de utgör ett allvarligt hot mot både fiskar, fåglar och sälar.

Film: Sjövett från 1964

Stäng

Lösningen är minskad tillförsel

Marinkemist Martin Hassellöv, forskare på Göteborgs universitet och aktiv inom Mistra Environmental Nanosafety, har länge studerat mikroplaster i marina miljöer. Enligt honom kommer den mikroplast som en gång hamnar i vattnet att bli kvar där för evigt. Det finns nämligen inga fungerande metoder för att städa bort de minsta plastpartiklarna ur haven. Lösningen är att förhindra och om det inte går, kraftigt minska tillförseln.

Att plast inte bryts ner stämmer inte riktigt, problemet är bara att en total nedbrytning kan ta flera hundra år. Hastigheten kan dock variera beroende på typ av plast, temperatur och exponering för solljus. Den stora mängden större plastskräp som finns i haven i kombination med den långa nedbrytningstiden innebär att mängden mikroplast kommer att öka under en lång tid även efter det att tillförseln av ny plast har upphört.

Ökad aktivitet hos myndigheter

För att minska spridningen av mikroplast i miljön är det sedan den 1 juli 2018 förbjudet i Sverige att sälja kosmetiska produkter som innehåller plastpartiklar med rengörande, skrubbande eller polerande effekt. Förbudet omfattar produkter som är avsedda att sköljas av eller spottas ut efter att de använts på hud, hår, slemhinnor eller tänder.

Även Naturvårdsverket har presenterat en rad steg för att minska spridningen av mikroplaster. Bland annat vill de införa en anmälningsplikt för konstgräsplaner, lekplatser, löparbanor, multisportanläggningar och andra utomhusanläggningar för idrott och lek som innehåller gummi eller plast.

EU:s kemikaliemyndighet Echa har tagit ett steg till och förbjudit avsiktligt tillsatta mikroplaster i en lång rad olika produkter. Förslaget påverkar tillverkare av bland annat kosmetiska produkter, tvätt- och rengöringsmedel, färger och lacker. Förslaget omfattar även produkter inom det medicintekniska området, samt inom jordbruks- och trädgårdssektorn.

Kanske något oväntat är det gödsel- och bekämpningsmedel som toppar listan över källor för avsiktligt tillsatt mikroplast. Plastpartiklarna tillsätts bland annat för att öka effektiviteten hos gödselmedel och bekämpningsmedel. Om Echas förslag går igenom kommer det att från 2025 vara förbjudet att tillsätta mikroplast i gödningsmedel. Förslaget är just nu ute på remiss men förväntas skickas till EU-kommissionen för beslut i början av 2020.

Enligt Dag Lestander, utredare på Kemikalieinspektionen, har arbetet på EU-nivå potential att skapa tydliga och enhetliga regler som bidrar till att skydda miljön mot utsläpp av mikroplast.

Fakta: Mikroplast

Stäng

Fakta: Mikroplast

Mikroplast är ett samlingsnamn för små plastfragment i intervallet 0,1 mikrometer till 5 mm. Mikroplast kan redan från början vara tillverkade som små partiklar eller bildas vid ­slitage eller nedbrytning av plast.

Mikroplaster delas ofta upp i två grupper, primär respektive sekundär.

Till den primära gruppen hör de som har tillverkats avsiktligt för att användas som råmaterial inom plastindustrin eller som skrubbmaterial i olika produkter eller som tillsats i kosmetika. Den sekundära gruppen kommer från större plast­föremål som har brutits ner till mindre.

Mikroplaster sprids ofta via dagvattensystemet till olika vattendrag. Och plastpartiklar som har satts i rörelse kan transporteras långt med vind och vattenströmmar. Undersökningar visar på en global spridning av mikroplaster i världshaven, från tätbefolkade områden till avlägsna områden i Arktis och Antarktis.

Mikroplaster har hittats i ytvatten, i sediment och i söt­vattensystem. Sediment betraktas som den mest betydelsefulla sänkan för mikroplaster. Det är inte bara i havsmiljöer som mikroplaster hittas, även i sjöar som Mälaren och Vättern finns betydande mängder.

Uppskattningar av mängden flytande plast i världs­haven varierar stort, från 14 400 ton i en undersökning till 268 940 ton i en annan. En mycket oexakt uppgift, men det breda spannet är i sig intressant. Det visar vilka osäkerheter och kunskapsluckor som finns om risker med, förekomst av och hur plaster sprids i miljön.

Viktiga källor till utsläpp av mikroplaster i Sverige:

Industriell produktion och hantering av primärplast

Vägslitage

Bildäck

Konstgräsplaner

Textiltvätt

Båtbottenfärg

Nedskräpning

Källa: Naturvårdsverket

läs mer om Plastens dubbelhet

visa
göm