Ingen kommer undan plasten

Redaktör: Per Westergård
Redaktionskommitté: Rajni Hatti-Kaul, Mistra STEPS, Mattias Lindahl, Mistra REES, Thomas Nilsson, Mistra.
Projektstöd: Andreas Nilsson, Malin Lindgren
Skribenter: Henrik Lundström, Thomas Heldmark, Per Westergård Foto (där inget annat anges): Getty Images
Illustrationer: Typoform
Grafisk form & produktion: Typoform
Tryck: TMG Tabergs
Producerad på uppdrag av: Mistra, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, Sveavägen 25, 111 34 Stockholm, mail@mistra.org, www.mistra.org
twitter: @mistraforskning

Innehåll

1. Plastens dubbelhet

Problem javisst
– men inte bara

Världen har översvämmats av plast, och mer blir det. Bara i år kommer ytterligare närmare 400 miljoner ton plast att tillverkas, om ett par decennier kan mängden vara den dubbla.

Är det ett bekymmer? Ja, men det är inte det enda. Ett större problem är att merparten av all plast bara används en enda gång innan den kastas, och då alltför ofta i naturen.

Överutnyttjande, nedskräpning och hälsorisker kan bara hanteras om vi lär oss att använda plast på ett smartare sätt.

Plasten finns
överallt – ingen
kommer undan

8 300 miljoner ton – så mycket plast har tillverkats i världen sedan 1950-talet. Materialet har därmed blivit en självklar del av våra liv och vår vardag. Ingen kommer undan, att leva plastfritt är idag i det närmaste omöjligt.

För att skapa en känsla för hur mycket alla dessa ton plast som har tillverkats verkligen är har någon försökt att visualisera mängden genom att hävda att det är mer än nog för att fylla alla skyskrapor i New York. Det säger inte så mycket, bättre är att titta på oss själva och försöka se all den plast som finns i vår absoluta närhet. Eller gör tvärtom – tänk dig ett liv utan. Hur skulle det se ut?

Nedskräpning är plastens fula tryne

Den som har sett en fågel som sakta tynat bort insnärjd i ett fiskenät inser att allt det plastskräp som finns i våra hav är ett både verkligt och påtagligt problem. Djur och organismer hotas inte bara av det skräp vi ser, minst lika farligt kan den plast vi inte kan se med våra egna ögon vara.

Ett exempel på hur djur drabbas är den näbbval som hittades död på en strand i Filippinerna i början av 2019. När valen obducerades fann man totalt 40 kilo plast i buken. Darell Blatchley, grundare av D’Bone Collector Museum i Filippinerna och en av dem som tog hand om kadavret kunde omedelbart konstatera att valen hade dött av att äta plast. Däremot var den stora mängden en chock för honom.

Hälsorisker oklara, men oro befogad

Många oroar sig för att plast utgör ett hot mot vår hälsa. Ett flertal studier visar på risker men hur vi människor påverkas är fortfarande osäkert. För djur och organismer är sambandet tydligare.

Småbarnsföräldrar är en grupp som oroar sig extra mycket för hur plast påverkar hälsan. Delvis har de fog för sin oro. En amerikansk studie, som publicerades för några år sedan, visade att leksaker från 1970- och 1980-talen ofta innehåller alarmerande höga halter av bly, kadmium och arsenik. Men delvis är oron överdriven. Åtminstone om vi ger våra små leksaker tillverkade efter år 2012 eftersom många kemiska ämnen som tidigare var tillåtna då blev förbjudna inom EU.

Den svenska plasten föddes
i bokskogen

Oförstörbar, onedbrytbar och fantastiskt användbar. Det var plastens sköna löfte till världen, vilket bidrog till dess segertåg. Men det var inte olja som en gång var basen i den svenska plastindustrin utan de stora ­bokskogarna i norra Skåne.

De första kunderna till plastindustrin i Sverige hittar vi inom den nymornade elindustrin i början av 1900-talet. Utvecklingen av de första härdplasterna gick hand i hand med elektrifieringen av landet. Dåvarande ASEA och många andra företag behövde handtag, reläer och strömbrytare i stabila material som inte ledde el och då fanns det i praktiken bara en typ att tillgå: Bakelit, ett särdeles starkt och isolerande material av restprodukter från olja, som uppfanns i USA och som belgaren Leo Baekeland fick patent på 1909.