Ingen kommer undan plasten

Redaktör: Per Westergård
Redaktionskommitté: Rajni Hatti-Kaul, Mistra STEPS, Mattias Lindahl, Mistra REES, Thomas Nilsson, Mistra.
Projektstöd: Andreas Nilsson, Malin Lindgren
Skribenter: Henrik Lundström, Thomas Heldmark, Per Westergård Foto (där inget annat anges): Getty Images
Illustrationer: Typoform
Grafisk form & produktion: Typoform
Tryck: TMG Tabergs
Producerad på uppdrag av: Mistra, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, Sveavägen 25, 111 34 Stockholm, mail@mistra.org, www.mistra.org
twitter: @mistraforskning

Innehåll

5. Vägar framåt

Redan på skiss-
bordet avgörs återvinningen

Genom att göra rätt från början kan designen bidra till en mer hållbar plastanvändning. En av de saker företag behöver tänka på är att välja plast som går att återanvända, en annan att inte blanda material mer än nödvändigt.

De flesta produktutvecklare tänker på funktion i först hand. Det gäller oavsett om de skapar en komplex produkt eller en enkel matförpackning som är tänkt att kastas bort så snart den är tömd. Hur materialet i sig ska återvinnas är oftast en mer sekundär fråga, möjligen något de ägnar en tanke i slutet av designprocessen.

– Den första frågan som en designer måste ställa sig är om den plast de tänkt använda överhuvudtaget går att återvinna, säger Malin Baltzar, chef Hållbara affärer på Stena Recycling.

Gör man inte det där och då är det oftast försent att skapa en produkt som är möjlig att återvinna, framförallt om det ska ske om och om igen. Ett fungerande kretslopp kräver att man planerar för slutet redan i början.

Framförallt gäller det att tidigt bestämma vilken eller vilka plaster som ska användas. Gör man inte det då blir det betydligt svårare att skapa ett miljö- och kostnadseffektivt system för plaståtervinning.

– Som designer har du även stora möjligheter att underlätta återvinning genom att använda färre plastsorter, och helst bara de vanligaste. På så vis kan vi få ihop tillräckligt stora volymer av varje plastsort för att återvinning ska bli effektiv. Men även tillräckligt stora mängder för att den återvunna plasten ska bli en attraktiv råvara.

Den stora utmaningen är att plast inte är ett enhetligt material. Snarare ett i det närmast oändligt antal varianter som kan bestå av ett flertal olika polymerer med olika sammansättning och molekylvikt. Att varje variant dessutom kan blandas med en lång rad olika tillsatser gör det varken lättare eller bättre. I praktiken betyder det att det finns plaster som är lätta att sortera och återvinna, några som kan efterbehandlas för att få ett nytt liv medan andra oundvikligen kommer att sorteras bort och eldas upp. Det finns även en kommersiell faktor att ta hänsyn till, olika plaster är mer eller mindre efterfrågade hos de företag som tillverkar plastprodukter.

Hon får medhåll av professor Mattias Lindahl, programchef för forskningsprogrammet Mistra REES och med över 25 års erfarenhet av miljödriven produktutveckling.

– Det är i designfasens tidiga del som en produkts framtida totala miljöpåverkan till största delen bestäms och det är i den delen det är enklast att göra förbättringar. Inte minst i frågan om vilka material som ska användas. Att göra förändringar senare blir ofta både dyrt och dåligt.

Nästa fråga för en designer att fundera på är om den produkt eller förpackning som de är på väg att skapa kommer att hamna under producentansvaret eller inte. Svaret kommer nämligen att avgöra hur produkten kommer att hanteras när den senare kasseras.

Massor av plast hamnar i soppåsen

Producentansvaret infördes på 1990-talet för att motivera producenter att ta fram förpackningar som är mer resurssnåla, lättare att återvinna och inte innehåller miljöfarliga ämnen. Men även för att de flesta som bor i Sverige ska kunna bli av med sina ketchupflaskor på promenadavstånd från hemmet.

Något motsvarande system finns inte för andra plastprodukter. Det betyder att kunden själv har ett ansvar för vad som händer med en uttjänt produkt. Ett alternativ är att åka till en återvinningsstation, som ofta ligger en bilresa bort, för att där bli av med den på ett mer hållbart sätt. En annan, och betydligt enklare, möjlighet är att kasta allt i soppåsen. Det visar åtminstone uppskattningarna att var och en av oss slänger 28 kilo plast i soppåsen varje år.

För den designer som vill vara med och skapa ett mer cirkulärt system för plast räcker det inte heller att ha kunskap om vilka material som teoretiskt är möjliga att återvinna, det gäller även att ha koll på att det fungerar i praktiken. För att komplicera frågan ytterligare måste designern även ha kunskap om vilka material som fungerar att kombinera och vilka som kommer att förorena varandra när materialen senare ska tas tillvara. Men även välja hur olika material ska fästa vid varandra.

– Det vanligaste misstaget som produktdesigner gör är att limma, skruva eller gjuta ihop olika plastmaterial på ett sätt som gör att det senare blir svårt eller omöjligt att separera dem. Även kombinationen av olika material, till exempel plast och träfibrer, gör det betydligt svårare för oss att skapa rena fraktioner, säger Malin Baltzar.

Målet för en designer bör därför vara att skapa produkter i så enkla material som möjligt, anser Helena Norin på Enviroplanning.

Som om inte ovanstående utmaningar vore nog, även färgen på produkten kommer att påverka möjligheten att återvinna. Framförallt bör man som designer undvika svarta förpackningar, ett antal sådana i en fraktion med transparent plast gör plasten missfärgad, och därmed mindre attraktivt att använda.

Förbränning av restplaster oundviklig

Att en del av den insamlade plasten, oavsett hur effektiv sorteringen är, kommer att skickas till förbränning är oundvikligt.

– Det finns idag ingen återvinningsteknik som klarar av att ta till vara på all den plast som kommer in till återvinning.

Men vi kan öka mängden genom om vi gör rätt från början. Det är viktigt, både för att öka återvinningsgraden och för att människor ska känna en tilltro till systemet. Malin Baltzar menar att företag som vill använda återvunnen plast i sina produkter även har ett ansvar att designa dem på ett sätt som gör att de kan återvinnas i så hög grad som möjligt.

– Om inte annat för att säkra tillgången till råvara för de egna produkterna i framtiden.

läs mer om Vägar framåt

visa
göm