Ingen kommer undan plasten

Redaktör: Per Westergård
Redaktionskommitté: Rajni Hatti-Kaul, Mistra STEPS, Mattias Lindahl, Mistra REES, Thomas Nilsson, Mistra.
Projektstöd: Andreas Nilsson, Malin Lindgren
Skribenter: Henrik Lundström, Thomas Heldmark, Per Westergård Foto (där inget annat anges): Getty Images
Illustrationer: Typoform
Grafisk form & produktion: Typoform
Tryck: TMG Tabergs
Producerad på uppdrag av: Mistra, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, Sveavägen 25, 111 34 Stockholm, mail@mistra.org, www.mistra.org
twitter: @mistraforskning

Innehåll

2. Vardagens val

Plastförpackningar minskar matsvinn

Det flesta av oss vill göra rätt, och många gör sitt bästa. Trots det kan det vara svårt att veta ifall det som känns intuitivt bra ändå i många fall kan leda fel. Det hävdar i alla fall Helén Williams, förpackningsforskare på Karlstads universitet.

– När det gäller förpackningar är det intressanta inte vilket material de är tillverkade av, viktigare är vilket värde de skapar.

Det är lätt och rimligt att tänka att det bästa för miljön är att köpa mat som inte är paketerad alls, framförallt inte i plast. Därför har det runt om i världen börjat växa fram förpackningsfria butiker.

Att vilja bryta invanda mönster, som att inte alltid ta en plastkasse i butiken, kan vara klokt. Problemet är bara att det som känns rätt inte självklart är det bästa för miljön. Ett område där det blir extra tydligt är förpackningar.

– Väger man plastförpackningars negativa miljöeffekter mot den nytta som de gör blir resultatet ofta det motsatta, säger Helén Williams, docent i miljö- och energisystem vid Karlstads universitet.

Trots det betraktar många miljöaktivister plast­förpackningar enbart som ett problem. Och de får inte sällan stöd av forskare som med hjälp av livscykel­analyser ofta kan visa på resultat som pekar i just den riktningen.

– Att de kommer fram till den slutsatsen beror oftast på att de bara har undersökt materialet i sig och inte sett till helheten. För att få en mer korrekt bild måste man väga in förpackningens värde i form av skydd av mat, produktsäkerhet och den möjlighet till att sprida information som den skapar. Tittar man på hela bilden ser man att maten i en förpackning står för omkring 90–95 procent av den totala klimatpåverkan medan omslaget i sig står för mellan fem och tio procent. Det betyder att miljökostnaden blir hög om den mat vi bär hem från affären inte håller sig fräsch så länge som det är möjligt.

Även storleken på livsmedelsförpackningarna har betydelse. Normalt är större förpackningar materialsnålare än små. Nackdelen med de större är att det ökar risken för att mer mat kommer att hamna i soporna. Tydligast gäller det den sallad som säljs i större påsar där uppskattningsvis 40 procent av innehållet kastas.

– Om affärerna istället började sälja sallad i mindre förpackningar skulle mängden använd plast öka. Men om den mindre förpackningen gör att vi hinner äta upp all sallad innan den blir dålig blir miljövinsten ändå stor.

Mer plast kan vara bättre

Även när det gäller tjocklek på plastförpackningar kan resultatet överraska. För att tydliggöra vad hon menar hämtar Helén Williams två produkter från ostdisken. Dels ett paket färdigskivad ost, där innehållet väger 150 gram och förpackningen 11 gram, dels en ­klassisk hårdost på 700 gram som skyddas av 6 gram plast.

Det betyder att den färdigskivade osten, relativt sin vikt, använder tio gånger mer plast än den stora. Stannar man där är det lätt att dra slutsatsen att den plastsnåla osten är att föredra.

– Det är inte självklart. Eftersom ost är en produkt med ett högt koldioxidavtryck räcker det med att vi slänger två ostskivor av hårdosten för att den färdigskivade, där man som regel äter upp allt, ska vara bättre ur klimatsynpunkt. 

En tydlig trend inom livsmedelsindustrin är att de försöker minimera den mängd plast som används i förpackningar. Men även här finns det en risk att det som verkar vara bra i själva verket ger ett motsatt resultat.

Den färdigskivade osten får återigen fungera som exempel. I sin strävan att göra tunnare och därmed lättare förpackningar har många tillverkare börjat använda ett laminat av olika plaster för att skydda innehållet. Ett utmärkt val om målet är att banta förpackningen, i praktiken en mindre lyckad lösning eftersom materialet då blir betydligt svårare att materialåtervinna.

– Om vi ska få till en miljömässig helhetslösning måste vi sluta stirra oss blinda på hur många gram plast vi använder och istället börja tänka på hur plastanvändningen, i ett större perspektiv, ska bli så lite miljöbelastande som möjligt.

Utmaningen nu är, menar Helén Williams, att designa förpackningar som hjälper kunderna att slänga mindre mat. Detta innebär i praktiken att företagen aktivt ska sträva efter att inte sälja onödigt mycket till kunderna.

– Självklart ska de nya förpackningarna tillverkas i förnyelsebara material som går att återanvända eller materialåtervinnas.

Även om förpackningar behövs, och gör nytta, finns det goda skäl för handeln att se över när, var och hur dessa används.

läs mer om Vardagens val

visa
göm