För att skapa en känsla för hur mycket alla dessa ton plast som har tillverkats verkligen är har någon försökt att visualisera mängden genom att hävda att det är mer än nog för att fylla alla skyskrapor i New York. Det säger inte så mycket, bättre är att titta på oss själva och försöka se all den plast som finns i vår absoluta närhet. Eller gör tvärtom – tänk dig ett liv utan. Hur skulle det se ut?

Att plasten har blivit en så självklar del av vår vardag är inte svårt att förstå, det är ett unikt material med egenskaper som gör att det passar nästan överallt. Ofta till nytta. Men inte bara, de baksidor som definitivt finns har bidragit till att plast har blivit en symbol för ett ohållbart samhälle där slit och släng är normen.

Idag uppgår den globala produktionen av plast till närmare 400 miljoner ton per år och enligt flera bedömare kommer produktionen att fördubblas inom ett par decennier. Det finns inte heller längre bara en sorts plast, snarare hundratals, möjligen tusentals, olika varianter på marknaden.

Det är i sig en fördel eftersom varje behov kan mötas med en specifik plastsort. Men även en nackdel eftersom ju fler sorter som finns desto svårare blir det att få till ett fungerande system för materialåtervinning. Problemet är att när olika plastsorter blandas kommer de att tappa sina respektive egenskaper vilket kan göra den återvunna plasten mindre användbar.

Av den plast som används i Europa går knappt 40 procent till förpackningar, 20 procent till byggindustrin och sju procent till bilindustrin. Andra storförbrukare av plast är elektronikprodukter, konsumentvaror och jordbruket.

Av all plast som har tillverkats i världen har 14 procent samlats in för återvinning, detta enligt en studie av Mistra STEPS. Det ger dock inte hela bilden, av dessa har endast två procent använts för att tillverka ny plast av samma eller liknande kvalitet, åtta procent till plast av sämre kvalitet medan de sista fyra procenten går förlorade i processen.

Den låga återvinningen resulterar i att 95 procent av plastens ursprungliga värde går förlorat redan efter första användningen.

Dessutom måste den plast som inte samlas in ta vägen någonstans. Globalt hamnar merparten på soptippar, eller kastas naturen. I Sverige eldas en stor del av plast­avfallet upp, både en del av det sorterade och det osorterade och den energi som finns i plasten tas tillvara.

En förklaring till att en så stor mängd plast hamnar i soporna eller eldas upp är den ökade användningen av engångsartiklar. Förhoppningar finns att den trenden ska vända efter det att EU våren 2019 beslutade att förbjuda vissa engångsartiklar. Ett allt för litet steg, menar kritiker.

Plast ifrågasätts ofta ur ett klimatperspektiv. Orsaken till det är att omkring sex procent av all olja som används i världen går till tillverkningen av materialet. Hälften av oljan används som plastråvara och hälften går till energi för att driva tillverkningsprocessen.

Om beräkningarna att plastproduktionen år 2050 kommer att vara dubbelt så stor kommer plastindustrin då att stå för omkring 20 procent av den totala oljeanvändningen i världen. Detta enligt rapporten ”The New Plastics Economy – Rethinking the future of plastics” från Ellen MacArthur Foundation. Såvida inte biobaserade råvaror och förnyelsebar energi i högre grad kommer till användning, eller andra åtgärder sätts in.

Även i Sverige har plastanvändningen ökat, från 900 000 ton år 2010 till nästan 1,3 miljoner ton 2017. Det motsvarar 130 kilo plast per invånare och år, vilket leder till utsläpp av omkring 300 kilo koldioxid.

En fråga blir då om några hundra kilo koldioxid är mycket eller lite? Svaret på den frågan beror till stor del på hur man ser på nyttan, och vad man jämför med. Ett par exempel för att sätta plastens utsläpp i relation till annat; en genomsnittlig bil i Sverige släpper ut drygt 1,5 ton koldioxid per år medan en flygresa tur och retur till Thailand orsakar utsläpp på cirka 2,5 ton koldioxid.

Att enbart betrakta plast som en klimatbov av stora mått är något förenklat, materialet kan i lika hög grad bidra till minskade utsläpp. Enligt Plastinformationsrådet, PIR, förbrukar en normalstor bensin- eller dieselbil omkring 750 liter mindre bränsle under sin livstid tack vare att plast har gjort bilen hundratals kilo lättare. Sett till alla bilar i västra Europa betyder det en minskad förbrukning med omkring 12 miljoner ton per år. Det motsvarar minskade utsläpp av omkring 30 miljoner ton koldioxid.

Att plast har en relativt liten klimatpåverkan, och ibland kan bidra till minskade utsläpp, betyder inte att de koldioxid­utsläpp som ändå sker är försumbara. Om Sverige ska nå riksdagens mål om att vi ska vara fossilfria år 2045 kommer vi sannolikt inte att kunna fortsätta att använda de plastsorter som helt dominerar marknaden idag. Här uppstår även en fråga om hur utsläpp från den plast som tillverkas i andra delar av världen och sedan importeras till Sverige ska beräknas.