Ingen kommer undan plasten

Redaktör: Per Westergård
Redaktionskommitté: Rajni Hatti-Kaul, Mistra STEPS, Mattias Lindahl, Mistra REES, Thomas Nilsson, Mistra.
Projektstöd: Andreas Nilsson, Malin Lindgren
Skribenter: Henrik Lundström, Thomas Heldmark, Per Westergård Foto (där inget annat anges): Getty Images
Illustrationer: Typoform
Grafisk form & produktion: Typoform
Tryck: TMG Tabergs
Producerad på uppdrag av: Mistra, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, Sveavägen 25, 111 34 Stockholm, mail@mistra.org, www.mistra.org
twitter: @mistraforskning

Innehåll

2. Vardagens val

Kasse av plast, papper eller tyg
– vad är bäst?

2017 köpte svenska butiker in 832 miljoner tunna plast­kassar. Merparten av dessa är tillverkade av fossil olja vilket betyder att våra kassar har en direkt påverkan på klimatet. Trots det kan plastpåsen ha fått ett oförtjänt dåligt rykte.

Den moderna plastpåsen uppfanns på 1960-talet av Sten Gustaf Thulin vid Celloplast AB. Tack vare sin låga vikt och höga slitstyrka blev kassen en succé som snabbt hittade ut i världen. På senare år har dess stjärnglans falnat betydligt, nu är den snarare en symbol för det ohållbara plastsamhället.

Men det är inte givet att plastkassen är den stora klimatboven, det hävdar åtminstone den danska miljöstyr­elsen. Utifrån 15 olika miljöaspekter, bland annat klimatpåverkan, ozonpåverkan, giftighet för människor och miljö samt vattenåtgång, har de undersökt plast-, papper- och tygkassar och kommit fram till att plastvarianten miljömässigt är bättre än både pappers- och tygkassen.

Tygkassen måste användas många gånger

Kassar av papper måste enligt den danska undersökningen återanvändas 35 gånger för att vara det miljöbästa alternativet. Än värre är det för tygkassen. En ekologisk bomullspåse måste vi bära fram och tillbaka till butiken 20 000 gånger innan den hamnar i topp. Här gäller det dock att se upp med siffrorna, andra undersökningar pekar förvisso i samma riktning men det finns betydande skillnader i detaljerna.

Att resultaten från olika undersökningar blir så olika beror till stor del på att man har inkluderat olika parametrar i livscykelanalyserna. En faktor som tydligt påverkar utfallet för tygkassen är om den lustgas som frigörs när bomull odlas ska räknas med när dess miljöeffekt bedöms. I det danska exemplet är lustgasen medräknad, plockar man bort den faktorn räcker det att använda en ekologisk bomullspåse 131 gånger för att den ska bli det bästa alternativet.

Oklarheter om vilka parametrar som styr en livscykelanalys, och därmed resultatet, gör det svårt att bedöma dess värde.

En brasklapp i den danska undersökningen var dock att resultatet förutsätter att plastpåsen lämnas in till återvinning eller kastas i soporna efter användning. Hamnar påsarna istället i naturen blir den totala miljöeffekten den motsatta.

Ur ett klimatperspektiv är plastkassens påverkan ändå relativt måttlig, koldioxidutsläppen från de 80 plastpåsar som svensken i genomsnitt använder motsvarar knappt två mils körning med bil. Att köra en omväg för att handla plastfritt blir, i ett klimatperspektiv, något kontraproduktivt.

Att plastpåsar är ett akut hot mot hav och miljö är däremot odiskutabelt. EU har därför antagit en målsättning om att minska användningen av plastpåsar i unionen till 40 påsar per person år 2025. I stort sett alla länder har därför infört någon form av avgift på plastpåsar. Några länder och regioner inom EU har gått ett steg längre och helt förbjudit användningen.

Har plastpåsen ett oförtjänt dåligt rykte?

Kanske det, menar Helén Williams, plastpåsen har blivit en symbol för överkonsumtion som får klä skott för många saker.

– Att rata plast, och istället välja papper- eller tygkassar, är som att sila mygg och svälja kameler. När vi räknade ut klimatpåverkan från de plastpåsar som vi använder under ett år motsvarade det klimatpåverkan hos den mat vi i genomsnitt kastar under fyra dagar.

En slutsats är dock att alla typer av bärkassar påverkar miljön och därför är det viktigt att använda de vi redan har hemma. Om du ändå köper en ny kasse – se till att använda den så många gånger som möjligt innan du återvinner den.

Färre kassar ett politiskt mål

EU har satt som mål att unionens medborgare inom fem år ska mer än halvera användningen av plastpåsar, från dagen omkring 90 till 40. För att ta oss dit beslutade regeringen 2016 att den som i en yrkesmässig verksamhet tillhandahåller bärkassar till konsumenter ska informera om kassarnas miljöpåverkan och genomföra åtgärder i syfte att minska förbrukningen. Det är därför vi alltid får frågan om vill köpa till en kasse när vi handlar i butik.

För att få koll på användningen måste de som tillverkar plastbärkassar eller för in sådana till Sverige varje år även rapportera till Naturvårdsverket hur många plastbärkassar som de har satt i cirkulation.

Det finns även ett förslag på en skatt på tre kronor per bärkasse. För plastbärkassar som är tunnare än 15 mikrometer och har en volym på maximalt fem liter föreslås skatten vara 30 öre per bärkasse. Däremot omfattas inte soppåsar och fryspåsar.

– Vi står inför ett akut miljöproblem där människors hälsa och djurs överlevnad står på spel. Miljoner djur får varje år i sig plastpåsar och mikroplaster vilket är en katastrof. En skatt kan hjälpa till att styra mot att antalet plastpåsar som hamnar i naturen minskar, kommenterade finansmarknadsminister Per Bolund förslaget.

läs mer om Vardagens val

visa
göm